Nu har jag äntligen fått träffa mannen med rostbiffen som Kougar pratat så mycket gott om!
Jungfrufärden
Nu skådar man resultatet av bilbytarprojektet. Toyota blev till Skoda, lastgaller med mittavdelare blev till bur:

Och vi kan fortfarande stanna vid mataffären och handla lite, utan att behöva packa in kassarna i baksätet, tack så mycket!
Till gammelmatte :-)
När vi träffade Lystras gamla husse, matte och lillmatte i Barkarby under mellandagarna märkte vi på Lystra att det antagligen blev lite förvirrat i hennes huvud. Det har vi nämnt i ett tidigare inlägg.
En liten, men så hjärtestark, sak som utspelade sig under den lilla stunden var ett trick som Lystra lärde sig som valp – hennes allra första trick. I förrvirringens timme förstod Lystra inte vad gammelmatte menade och det blev inget trick, helt enkelt. En sån sak skär ju lite i hjärtat och jag försäkte plåstra lite med att berätta hur ”nosig” Lystra är jämfört med Kougar. Lystra är nämligen en riktigt nosbufflare, Kougar däremot kraffsar med tassen på en när han vill något.
När vi sedan kom tillbaka till Västerås var ju Kougar och Kaylie på Åland för att fira fyrverkerifritt nyår och Lystra gick in i en halvtung depression som gick över när ålänningarna kom hem igen några dagar därpå.
Då passade S på att testa Lystras valptrick igen. Hur gick det tror ni? Här kommer bildbevis:
Det kryper och spritter i kroppen!
Bilbytaraffären fyller snart 1 år – har inte bestämt hur vi ska fira ännu. I morgon fredag har det gått en vecka sedan Toyotan byttes in och den nya Skodan ställdes i carporten. Dessvärre utan bagagerumsmatta, varför vi inte kan ställa in buren. Därför kan tyvärr inga vovvar ta plats i bilen och då blir det ju inga utflykter till skog, kanaler och slussar etc. Bara lokala koppelpromenader vilket inte är Kougar och Lystras cup of tea.
Skodan hämtades som sagt fredagen den 13:e och bilhandlaren och banken har ännu inte löst finansieringen sins emellan. Vi har fått lånet beviljat och allt är klart så, men där tar det stopp.
Vi återkommer när doggarna är släppta på grönbete
Ett favoställe i Trollis
Vi har ofta postat bilder och info från Naglumsstigen i Trollhättan. En cykelbana/grusväg mellan Trollis och Vänersborg som börjar på norra Överby ( vårat Hälla/Erikslund, utan IKEA, dock
) med åkrar, en kyrkoruin, lite skog och golfbanan där vi filmade Lars von Trier’s Melancholia innan den ansluter till ett bostadsområde i södra Vänersborg. Ett grymt bra ställe som hundarna gillar skarpt!
After walk
Lystra vilar ut.
Efter koppelpromenaden med husse, från Folkets Park via Kraftverkshamnen och vidare ned på stan, och hundpromenaden i föregående inlägg så är det nu nyårsdags-chill framför Trollkarlen från Oz på SVT.
Lystra på återseende
Idag har vi packat in oss i Toyota:n och begett oss till Barkarby för ett första återseende mellan Lystra och hennes gammelmatte och gammelhusse.
Kougar och Kaylie lämnade ju landet i morse. De väljer klokt att byta ut Västerås fyrverkerifantomer för en roadtrip till den åländska landsbyggden tillsammans med mormor/farmor och morfar/farfar
På återseende 2012, bästisar!
Lystra tycktes bli lite disträ av att det gamla mötte det nya. ”Är min gamla familj tillbaka, är min nya familj också här, varför då, vad är det som händer, egentligen?” Ungefär så tycktes hon fundera… Men både gammelmatte och gammelhusse fick ett gäng pussar, allafall.
Men det gick hyggligt bra ändå, och vi hoppas på fler möten i framtiden så att vi kan normalisera situationen för vår lilla vovve så att alla ska kunna ta del av kakan Lystra
”Hela varvet”…
Åkte ut på landet för att ta en förebyggande promenad, så att vovvarna inte behöver promenera så mycket på slagfältet – det smäller på varje försök till promenad i och kring Folkets Park nu – under kvällen.
Husse, matte, Daniel, Kougar, Lystra och Kaylie begav sig ut i det vilda för att ta en omfattande promenad som skulle betyda ‘varvet runt’ – vilket också betyder premiärpromenad för oss på denna sträcka. Vi har vid tidigare promenader vänt vid den vändzon som eventuella bilar måste ta för att komma ut igen – sista sträckan är nämligen av modellen ‘liten skogsstig’. Sista sträckan ska inte heller vara ”så lång”, enligt erfarna.
Vi valde dock att svänga av en avtagsväg för tidigt eftersom vi ville skona de skogsarbetare vi siktade lite längre fram från våra livsfarliga och blodtörstiga bestar.
Sagt och gjort, skogsvägen blev skogsstig, eftermiddagsljuset blev skymning, skogsstigen blev skogsterräng med många blöta inslag, skymning blev mörker och promenaden blev ett äventyr. Utom för Kougar, som är ovän med vatten (han går runt vattenpölar), och husse som behöll kängorna på istället för att byta till gummistövlar som de andra
Men efter totalt två timmars promenad återser vi bilen igen och hundarna vilar ut på Frödings väg, medans vi gör vad varje människa med sunt förnuft gör efter en sådan promenad – åker till Västerås City och sen till Erikslund och IKEA!





























